Minnesruna över Gerd Ek

Gerd Ek har gått hem efter en lång vandring på jorden. Hon blev 96 år. Hon efterlämnar barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

En stor del av vandringen gjorde hon i scoutdräkt. Hon har varit med i scouterna sen unga år och var aktiv tills för några år sedan då sjukdom hindrade, även om viljan fanns.

Gerd började i scouterna i KFUK scouterna i Skåne där hon växte upp. Hon skriver själv så här 1981. ” När jag som tioåring kom in i scoutavdelningen kände jag genast att här hörde jag hemma. Jag var enda-barn, här fanns ersättningen för de syskon jag så gärna velat ha. Här fanns det kamratskap som omfattar allvar med vilja att hjälpa och stötta jämsides med lek och frihet att skoja och gnabbas. Här kunde man ha glasögon utan att bli retad. Hade det funnits seniorscouter hade jag aldrig slutat.”

Efter avslutade studier gifte hon sig med Stig och fick tre barn Eva, Mats och Bengt. Familjen bosatte sig i Stockholmsförorten Vällingby där barnen växte upp. Alla tre var aktiva i Vällingby scoutkår.

Eva var aktiv scout i Vällingby Flickscoutkår och rekryterade 1958 sin mamma som ledare. Gerd kom att stortrivas i den rollen att vara ute i naturen i ur och skur tillsammans med unga flickor. Hon blev sedan kårordförande i Vällingby Flickscoutkår i Stockholm och deltog aktivt i sammanslagningen av pojk och flickscoutkåren. Hon lämnade aldrig sitt lokala engagemang i Vällingby scoutkår, när tog på sig andra uppgifter inom scouting på distrikts- och nationell nivå.

Engagemanget förde henne vidare till Stockholms Scoutdistrikt där hon först arbetade med ledarutbildning. Hon satt i styrelsen och var distriktets ordförande 1970 – 1977. Gerd var en naturlig ledare, med en god organisationsförmåga och med vänlig men fast hand ledde hon både stora och små möten med framgång.

Stockholms Scoutdistrikts lägerplats Vässarö i Roslagen låg Gerd varmt om hjärtat och hon har tillbringat många dagar där på läger och som ideell medarbetare i verksamheten.

Gerds utmärkta arbete i Stockholm ledde till att hon blev nominerad till Svenska Scoutförbundets styrelse och hon blev vald till förbundsordförande 1980. En uppgift som hon hade fyra år. Svenska Scoutförbundet var då det största scoutförbundet i Sverige med omkring 88 000 medlemmar.

Under tiden som förbundsordförande fick Gerd även tillfälle att uppleva internationell scouting på stora konferenser något hon uppskattade mycket. Återigen var det mötet med människor från olika kulturer hon värdesatte. Att möta scoutledare från hela världen gjorde starkt intryck på Gerd. Hon kunde jämföra upplevelsen med resan som hon organiserat tillsammans med yngre scouter i seniorscoutlaget till Skottland många år tidigare.

Efter sin tid i styrelsen var Gerd anställd på Svenska Scoutförbundet under några år och arbetade med program och utbildningsfrågor

Gerd hittade även tid till att skriva för scouterna. Hon skrev artiklar i scouttidningar och har skrivit fem av Scoutmuseets årsskrifter och Scouting en ledarbok samt programboken för Juniorscouter.

Under åttitalet och framåt engagerade sig Gerd mycket i scoutings historia och var aktiv både inom rörelsens arbete med arkiv och med scoutmuseet.

Gerd var alltid vänlig och förde de styrelser och grupper hon ledde med fast hand mot de gemensamma målen. God organisationsförmåga, stort engagemang och mycket nedlagd tid ledde till att scoutrörelsen under hennes ledning utvecklades väl. Gerd tog sig alltid tid när man hade bekymmer. Hon lyssnade och stöttade utan att ta över och ge en massa goda råd. Hon var en vän man kunde vända sig till i alla lägen.

För sina insatser för scouting tilldelades Gerd HM Konungens Medalj av 8:e storleken i högblått band 1982 och scoutrörelsens förnämsta utmärkelse Silvervargen 1983.

Vi är många som minns Gerd med värme och glädje och önskar henne att vila i frid!

Olle Alsén